Minns första gången jag hörde "My Lifestyle", var på sista familjesemestern jag någonsin hakade med på med Morsan. Jag satt ute på balkongen på vårt hotell och hörde hela J.O.S.E. i ett svep. Behöver knappast påpekas hur jävla mäktig låten är, speciellt med ett sånt beat... Men jag minns fortfarande att jag någon gång under låten fick en klump i magen av att tänka att om ens hälften av vad han sade någonsin inträffat är detta en jävligt läskig snubbe, som man inte gärna stött på.
"I'm from the Bronx amongst corrupt cops,
we mothered this rap shit
But still don't get enough props
All I hear is "Gangsta"
you ain't build like that
Don't make me have to pull a tool and really tilt your cap"
Jag känner ändå fortfarande att detta var liksom innan 50 Cent kom och halvt gjorde gangsta-skit hett igen, och innan rap som handlade om att vara en fet, farlig boss inte var helt och hållet en falsk image (läs: Rick Ross)
"Jealous Ones Still Envy" var och är väldigt långt ifrån Fat Joes bästa platta (vilket såklart är "Jealous Ones Envy"), vi får ju trots allt komma ihåg att anledningarna att den slog var att både "We Thuggin'" och vidriga "What's Luv" (men kanske clean såhär i efterhand? haha) var singlar.
Men den innehåller trots det en hel del hetta och ett jävligt bra exempel på det är just blytunga "My Lifestyle":
Sista låten på plattan är min absoluta favoritlåt med Fat Joe. Varför? Han lyckas få med en på att vartenda jävla ord är på blodigt allvar och inte en enda line går en förbi obemärkt. Jag blir fortfarande alldeles rörd av hans snack i slutet av låten, allt känns bara jävligt på riktigt och det är precis så jag vill ha det. "Still Real" har även världens enklaste, avskalade, sorgliga beat som passar texten perfekt:
(Extra info: Båda låtarna är proddade av kungen Buckwild.)
Tack för idag, nån annan dag blir det en annan platta som tas upp!
paz
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment