Jag läste en grej i tidningen häromveckan som gjorde mig upprörd. Jag blev så upprörd att jag satte morgonkaffet i halsen, föll handlöst till golvet och låg i fosterställning och skakade i flera minuter. Så upprörd blev jag.
Vellingepolitiker hoppar av efter hot och trakasserier.
Lång historia kort så ville en kristdemokrat få till en undersökning för att se om kommunen kunde ta emot två-tre flyktingbarn, varpå en eller flera jättearga personer började göra sitt bästa för att förstöra politikerns liv.
Vilken rutten och vilsen människa det måste vara som inte klarar av att skänka bort en promilles promille av sitt välstånd för att förbättra TVÅ-TRE barns situationer.
Kanske tror man att två-tre bara är början, att man släpper på någon magisk fördämning och flyktingarna i framtiden bara kommer strömma in, likt hala ålar som är HELT omöjliga att fånga med händerna. Ungefär som i den klassiska Hassan-ringningen när Fredrik Lindström ringer och frågar om ett JA till EU innebär att det kommer flytta 10 000 tyska bögar till Sverige, och när han får ett nej tar han det som att man inte kommer släppa in några bögar överhuvudtaget. Antingen eller liksom, antingen invaderar de elaka invandrarna eller så lever man sitt fridsamma liv i sin perfekta frihets-kommun.
Vad jag egentligen vill ha sagt är att jag hatar Vellinge.
"And that's what really grinds my gears".
No comments:
Post a Comment