Hej Internet! Nu är jag här igen

Mad props till eldsjäls-Gutta, BGM-bloggens svar på Dallas Diabaté, som mer eller mindre ensam håller ställningarna på internätet. Själv är jag slöpp men här är två enkla funderingar som jag vill tvinga er alla att ta del utav:

1. Svanskote-ludd. Jag kan väl inte vara den enda som har upptäckt detta lilla vardagliga mirakel? Alltså, det är inte riktigt jämförbart med navelludd, för det är inte riktigt ludd utan istället någon slags beige/grå/off-white-färgad massa med större densitet, som samlas i den där puliga håligheten där våra svansar en gång satt. Under mina lumparveckor samlas det en hel del ludd där nere vill jag lova. Då finns det helt enkelt inte tillräckligt med tid eller privat utrymme för kroppsligt pilleri, vilket såklart är lite beklagligt.

2. Alla har vi väl panikångest över vår framtid och vad vi ska göra av den. Jag har funderat lite och i mina funderingar har jag insett att den absolut mest softa och slöppaste yrkesbanan man kan välja måste vara att bli serietecknare. Allt man behöver är i praktiken en eller flera lustiga karaktärer med en eller flera lustiga karaktärsdrag , som till exempel Dagobert och hans passion för stora mackor och att sova vid lustiga tillfällen eller hunden Laban och hans benägenhet att göra saker som hundar brukar göra. Lyckas man med detta är det bara producera strippar i resten av sitt liv medan man håvar in pengarna, äran, berömmelsen och lyckan som oundvikligen följer.

Med denna slutsats i åtanke har jag bestämt mig för att skapa en egen serie: