Näsblod

Häromdagen hände något historiskt. Jag fick näsblod för allra första gången i mitt liv. Det var ganska mäktigt. Frågan är dock om det kvalificerar sig som regelrätt näsblödning, eftersom det inte skedde på naturlig väg.

Det hela hände djupt inne i den mörka Västanskogen. Jag hade blivit tvungen att ta en paus i mitt linröjande för att dra iväg en avklippt och ovanligt envis gren som hade lagt sig på ett olämpligt sätt ovanpå det stygga lin som måste röjas. För att kunna se bättre fällde jag upp visiret på min linröjarskyddshjälm, som ser ut såhär:



När jag sedan drog loss grenen hände det som inte fick hända: jag fick en lång sidogren rakt upp och in i snudan. Det började blöda och det var inte alls behagligt. Jag förbannade mig själv för att jag överhuvudtaget kom på tanken att fälla upp linröjarskyddshjälmsvisiret.

Men hela incidenten gav mig i alla fall en viktig livsläxa: Fäll aldrig upp visiret. Var alltid beredd på att försvara dig, slappna aldrig av. För annars kommer de. Grenarna. Ratsen. Snakesen. Varje shurda är gam. Forilla.