Fútbol

Björn Ranelid briljerar i VM-studion. Fan att jag inte såg dett live. Detta är en mäktig freestyle.



Erik Niva, Sveriges drygaste fotbollskribent/nörd, dissar Ranelid. Och får sig själv att framstå som en dekanus i douche-bagighet.

Material vs Talang

Vem köper det första 5-stjärniga racketet?

Mer Gil Scott-Heron

Tycker alltid det känns wierd när någon musiker eller liknande dör och man faktiskt blir ledsen på riktigt, men denna gången är det så. Gil Scott-Heron har ändå pumpats en hel del hos mig. Självklart kom lyssningen igång pga att några (många) extremt bra låtar of his har samplats. Hur som kände jag för att posta ett par bra låtar som alla bör ha hört.

Denna samplades både till Black Star's "Brown Skin Lady" (lyssna vid 0:31) och Common's "The People" (lyssna vid 1:57-2:06):


Denna hör ni vilken det är som samplat:


Sen har vi en av hans klassiker:


Och till slut, en personlig favorit för mig, tror jag försökte sampla den någon gång under gymnasiet. Bara så extremt bra:


Sen tyckte jag att hans trip hop/Portishead-aktiga "Me and the Devil" var extremt jävla fet också. Så kolla in den med.

Vila i Frid.

paz

R.I.P. Gil Scott-Heron

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/poeten-gil-scott-heron-dod

Tony Starks + Dr. DOOM+ LSD Tripp

Under min senaste lärarpraktik passade jag på att utnyttja skolans oändliga tillgångar på papper. Så jag skrev ut varenda ord som någonsin sagts av någon i Wu-Tang, samt alla MF DOOMS texter. Dels för att dem säger en massa grejer som är jävligt mysko (när användes de ordet senast) men även för att de kommer bli trevlig läsning. I vilket fall är Ghost's röst gjord för MF's beats och "Underwater" är det perfekta exemplet. Ghostface målar upp en trippig och "cartoonish" bild av en undervattensvistelse. Varför vet nog ingen, men det är hur bra som helst.



[Ghostface Killah]

Yo
Aiyyo I'm lost underwater
I see a pink dog with a crystal handle, so I keep swimmin
Amazed that I'm not drownin
Butterflies took control when I arrived, I opened the door
No I knocked first, I'm not on my turf
I seen a ray of lights that resemble live fireworks
Some mermaids with Halle Berry haircuts flashin they tail
Like follow me now, don't be afraid
I'ma show you where all the jinns and spirits pray
If you scared to face this life you shouldn't stay
So I kept on swimmin, grabbed on to her fin to help me out
As we got close I seen the boat all shot up with his anchor out
Then she asked me politely what I'm thinkin about
I said nuttin - she said nuttin leaves nuttin
If you fill me up bet this'll bring that out
I seen rubies, diamonds, smothered under octopus
Jellyfish sharks soar, aquaproof pocketbook
Pearls on the mermaid girls
Gucci belts that they rock for no reason from a different world
Up ahead lies Noah's Ark, but that's waves away
And way to the right, that's one of our bangin spas
She quoted I took notice, Spongebob in the Bentley Coupe
Bangin the Isleys, he slow backed up
Then he passed me swoop, seen his chick eyein me hard
He got vexed and smacked his boo
Took off, continued my travels
Seen a rock from the Titanic
Lookin fat and nah it wasn't damaged
Then I seen somethin real big, sky blue and gold
with white walls, behind a large city
That was lost before Christ walked the walk
upon the waters that's so bright
Everytime we got close the mermaid held on tight
All I heard was "Allahu Akbar, Allahu Akbar"
"Bismillah ar-Rahman, ar-Raheem, Allah screamed"
That we heard from afar, everyone salat
And the world's banginest mosque got crowded in
With life that I can't explain
They said sir yes I'm glad you came, greeted me with Qu'rans and Torahs
Prayed after that we said amen

Curren$y anno 2002

Curren$y växer på mig varje dag, detsamma gäller Big K.R.I.T. Fan vad långt Hot Spitta har kommit sedan sina dagar som "weed carrier" på No Limit. Han lägger första versen här nedan.

Hipster för en dag

Mycket roligare att leka maskerad än att skriva tenta!

paz

Who that behind the curtain? I murk him. Wizard of Oz ass niggas hidin' behind their money!

Rawsen kommer till Vega den 21:e Juni. Känns ändå som att han kan ställa till med en mäktig konsert. Hoppas de finns lite intresse från fler när de närmar sig. Han får gärna behålla tröjan på under uppträdandet dock hehe.




GIFSoup

Titeln till inlägget kommer från Gun Plays monstervers från låten som delar namn med artisten. Lyssna bara på hur dem raderna levereras. Han säger typ inget egentligen, men han rappar med King Tees pondus och är bara jävligt mäktig. Sen att han ser ut som Redman på crack är en annan sak.

Directed by: Sniff Scorsese

Inte alla hästar i Hagen (höhö)

Hittade ett bättre klipp på incidenten där man ser matchvärdarnas/vakternas inkompetens. Jag lyckades även lokera både Veniz och Jackan i videon. Hyffsat säker på att det är dem. Man ser dem inte utan 1080p.

Joakim "Bögspö" Noah

Som väntat skulle Noahs känslor koka över i slutspelet mot Miami Heat. Efter att blivit häcklad av någon i publiken (enligt uppgifter för hans bleka hudton) fick han nog och gick till motattack. Som straff får han punga ut 50 000 $.



Kommer garanterat mer.

Monstertrummor och Way Out West

Hittade en intressant video om ett klassiskt trumbreak. Som typ är kärnan till det mesta av all Drum n Bass. Feta exempel på hur breaket använts i andra låtar också.



I samband med detta började jag tänka på trummor som jag hade velat höra på Way Out West. Typ dem fetaste trummorna som någonsin spelats in på en raplåt.



Det börjar bli stressigt med biljetinförskaffandet nu? Dags att ta de dit? När kommer du hem Guttigy? Känns som att det är strax och det är verkligen då de gäller. För jag vet att du är med mig. Veniz börjar öppna sig lite, eller han sparar iallafall ihop ordentligt. Jackan är game och jag har för mig att Jonkören var sugen. Men iallfall, vi har varit duktiga på att snacka. Dags att handla.

Vi ses på planen!(?)

Killen som sprang ut är ordentligt uthängd på diverse forum. Det var även han som kastade bangern, vilket resulterade att klacken kastade honom över räcket. På så vis kom han in och promenerade fram till målvakten.



Fyra BGM:are blev "lurade" på ett superhett derby. Som kompensation bjuds allmänheten in till första kval-matchen i Champions League. Om jag nu har förstått de rätt. I vilket fall, om alla är hemmma borde vi dra till den matchen och gör en heldag av de.

http://www.mff.se/Aktuellt/Nyheter/2011-05-24_skammens_dag.aspx

Superman Dunk Funk

Ett par år gammal men fortfarande mäktig. Vet ej om man kan kalla det en dunk men det borde vara omöjligt att göra ändå. Precis i början måste man uppskatta publikens reaktion på avtagningen av tröjan. Känner att roliga sportklipp hör hemma här.

Idag har varit en svinbra dag

Tänker kicka den mystiska stilen utan att nämna några namn för vill inte att nån ska hitta in här (detta inlägget), men måste berätta ändå. Studsade (bokstavligt talat) runt i lägenheten av pepp innan då jag hade fått ett mail. Så för att inte nämna några namn: Sveriges just nu bästa hip hop-duo, som fick BB att köpa deras skiva för den var så bra, ni vet vem jag menar. Dom gick ut med att dom ville ha nya unga producenter och bad en att maila in beats. So I did, och fick svar av dom, eller en av dom, att de fått in en del beats men att han fastnat lite extra för mina, och bad mig langa dom. Vill liksom inte get my hopes up om vart detta kommer leda men en sak är säker: Det känns riktigt riktigt jävla najs. Tänk att om nåt år höra ******** *** proddade av ******* *****. Hur fett hade det varit?! Ait, måste göra av med överskottsenergin, dags att slå gymmet - "LIGHT WEIGHT BABBYYYYYYY!!!"

paz

Tidens anda

Väldigt bra artikel, så läs - hela!

paz

Return of Simba

Fan, den här är jag riktigt nöjd med. Fett nöjd med beatet och flippningen av samplen (har använts av andra så jag kom ihåg den!).


paz

Sista för idag

Blev tvungen att lägga ett till inlägg ang. videos haha.. Hittade en till snubbe med en extremt maxad youtube-kanal. Han har gjort extremt feta/stora playlists från sent 80-tal till 2000 med allt man kan tänkas vilja se och allt i bra kvalité, så kolla in! Missa inte att när du scrollat ner till botten av en playlist att du kan klicka "Läs in fler" (i all oändlighet). PEPP!!

Natti, natti!

paz

1990-1999

Guttenbergs fina inlägg om klassiska videos påminnde mig om att man kanske får ta och köpa XXL's kommande utgåva. Kanske finns det en del bra artiklar om klassiska låtar från det bästa decenniumet.

Digable Planets

Har hur mycket hip hop att ta igen som helst, vissa grejor har man av nån anledning bara aldrig lyssnat på. För mig var Digable Planets en av dom akterna. Känns löjligt att poängtera hur bra det är eftersom det ändå är en av de mest klassiska grupperna från 90-talet men: det är extremt jävla bra. För att kombinera detta med video-frossan jag just nu är inne i så ska det tilläggas att de förutom bra muzak har extremt snygga musikvideos, så tänkte ge exempel på det. För övrigt är Ladybug Mecca en av de bästa (och snyggaste) kvinnliga rapparna någonsin.

Checka:






paz

Satans dålig kvalité men skitsamma. Fastnade på tuben och snubblar över så mkt bra klassiskt skit. Den här videon hade jag aldrig sett innan(!) så det är dubbel lycka eftersom det typ är den fetaste låten Fat Joe någonsin gjort. Många bra bekanta ansikten i videon också. Om ni är sugna på att kolla lite bra 90-tals videos så hittade jag en snubbe som sitter på en del. Kolla in!

Classix

Har nog snackat om det nån gång, men jag och min broder hade back in the day ett brinnande intresse för hip hop-videos. Detta var långt innan youtube då man fick sitta och ladda ner varenda video själv om man ville ha den. Och det skulle självklart vara i så bra kvalité som möjligt. Vi byggde upp en sjuk samling på jag vet inte hur många gig, men vi hade liksom kompletta samlingar med alla artister vi gillade, alltså allt, allt, allt - låtar du inte ens visste att dom hade gjort videos till. (Bare with me, vet att jag låter som en nördig tio-åring) Skiten hookades via mIRC, som eg är ett chattprogram men som också var dom mest äkta piraternas tillhåll. Genom att i olika chattkanaler och där på olika servrar knappa in typ dos-kommandon köade man upp videos för nerladdning, kunde ibland ta en mer än en dag att hamna på 1a plats i kön, så vi lade ner (alldeles för) mycket tid på skiten.

Så för att komma till slutklämmen: önskar att jag hade samlingen igen, youtube i all ära, men man ska komma ihåg vad fan man vill hitta också liksom... Hade sjuka favoriter när vi var yngre och snubblade över EN av dem för en stund sen, blev därför sugen på att skriva detta. Videon jag hittade (samma jävla rip som jag haft på min dator för typ 7 år sen!) var:


(Kolla videon i ordentlig kvalle här, tyckte mest det var kul med samma rip.) Den låten och videon är fan precis så det ska låta och se ut, ghetto som fan.

Ska langa fler inlägg med klassiska vidz nån annan dag, då utan jättelång text.

paz

Kalla mig "Äpplet"

Fan vad mycket pingis de kommer bli i sommar :)

Fuck hipsters som claimar pingis.



http://sv.wikipedia.org/wiki/Mikael_Appelgren

Uturkyrkan

Gör en markering om ni inte vill identifiera er med vad kyrkan står för. Det tänker jag göra.

http://www.uturkyrkan.se/

Haha, såna här inlägg får man inte göra, ber om ursäkt till våra läsare, detta är bara på skoj. Något vi snackade om, på ett komiskt sätt, det är inte ett "tips" haha, men här har vi det iaf.

Kommer ta bort detta inlägget igen om någon dag.

Lawlz

paz

God lördag!

Snubblade över ett roligt blogginlägg som grundaren av Alliansfritt Sverige (får nog lägga till Alliansfritt bland våra favoriter, säg till om ni inte vill det!) har skrivit. Som ni kanske känner till så har Moderaterna fått skit ett bra tag nu för att de inte redovisar sina partibidrag, som de andra partierna gör, och nu (för en månad sen) går Sofia Arkelsten ut och gnäller. Bara kul att det är möjligt att skriva en debattartikel som är till 90% baserad på lögner och 10% idioti.. eller tvärtom, jag vet inte.

Gå även in på den här bloggen om ni har tråkigt.

paz

Oneirology

Sorry för att jag är en tjatig bösse, men se till att kolla in CunninLynguists senaste om ni inte har gjort det. Den är så jävla bra, har pumpat den extremt mycket och tycker att alla andra såklart också ska göra detsamma. Ingen annan gör musik som dom gör och så är det.

Ai,

paz

"OK"

Gav mig in på twitter för första gången på flera månader idag. Känner att jag kommer bli jävligt hooked igen, främst pga att man blir tipsad om fnissiga länkar titt som tätt, typ som: den här.

BTW, snubben är riksdagsledamot.

paz

Blögg

Hade tänkt tipsa om den här bloggen innan, men fick för mig att den låg nere, vilket när jag gick in igen för nån dag sedan insåg att den inte alls gjorde? Så kolla in, finns en del rolig läsning för den intresserade. Fö samma snubbe fast annan blogg, som BB tipsade om ang. Jeru m fl.-skriverierna.

http://cappuccinosocialist.wordpress.com/

paz

paz

PR+SNW+SP^2

Pete Rock, Smif N Wessun, Styles P, Sean Price.

Lagom tung uppsättning av gubbar.

:O

Sommar anthems

Lite soft skit att ha i lurarna i sommar, en liten "EP" jag satt ihop hehe. Fattar inte hur man ändrar id3-taggar och skit på Mac:en så om ni slänger på dom på iPoden så hamnar dom säkert huller om buller, men men... Jag har numrerat filerna iaf, i en vad jag tyckte var trevlig ordning.

Kommer langa en till "EP" med fem syntiga/hipstriga och framförallt somriga träxx om nån dagar, beware!

"ENJOY!!!"

paz

Viktor Vaughn - Lite mer DOOM

There's four sides to every story
If these walls could talk, they'd probably still ignore me

WHAT?!

Får återkomma med ett längre inlägg med MF DOOM quotables. Har bara haft dem raderna i huvudet idag.

Sunshine State of Mind

Det ösregnar ute, men sommarpeppet är på topp. Mitt sommar-anthem nedan.

Charbinho

Charles Hamilton + Robinho



Charles Hamilton är en självdestruktiv typ. Runt 2008-2009 hade han en påtaglig blogghype, inte minst bland hipsters. Hans Sonic fetish förkladaes med att Sonic betyder ljud och att Sonic är en igelkott som gillar att vara under jord (underground). Fyndigt. Han blev signad till Interscope och hade ett debutalbum på gång som verkade lovande. Under denna veva läcktes en video där han får en käftsmäll av en brud i en rapbattle och han utnämner den bortkommne J Dilla till executive producer över hans skiva, vilket skapade mycket rabalder i Detroit. Efter detta lades hans album This Perfect Life på is och släpptes aldrig, men finns att tanka på nätet. Han gjorde sig sedan känd för att skriva arga saker på sin blogg. Det senaste jag hörde var att han slog till en polis och riskerade att få sitta i finkan. En speciell typ alltså. Enligt wiki ska han dock ha ett nytt album på gång. Inte för att jag är så intresserad. Vet ej varför jag skrev detta ens. Ville ge inlägget lite tyngd iallafall.

Han var i ärlighetens namn inte så bra och han blev aldrig bättre än så här. Minns att jag lyssnade på denna en del i Nueva York dock.

Joakim Noah pt III

Min kaxige favorit Joakim Noah har haft en pågående beef med självaste Lebron James. Nu är det klart att dem ska mötas i semi-final i NBA slutspelet. Det kommer bli hett. Så här kyligt har det sett ut när dem tidigare har möts.



När jag ändå postar om basket kan jag lägga upp denna. Ett klipp från den gångna säsongen där man får se hur hårt de går till i NBA. En jävla massa egon som stångas och slagsmål ligger hela tiden i luften.

Jeru The Damaja och gravplundring

Vill tipsa om en grym hiphopblogg som tyvärr "legat" död sedan 2009. Det är iallafall en snubbe som skrivit spaltmeter om raps. Det bästa på hans blogg är hans "Hall of Fame" lista där han skriver fylliga och välskrivna artiklar om hans favoritrappare. Kolla till höger på hans blogg och ni kommer ha timmar av trevlig läsning.

http://soulsurvivorii.blogspot.com/

Lägger in det han skrivit om legenden Jeru The Damaja. Sedan borde ni utforska allt annat han skrivit.

Jeru The Damaja

"Yo, are you a pimp, a hustler?
- No I'm not!
Are you a man? And can you stand alone like a man has to sometimes?
- Yes I can!
Are you willing to go out there and save the lives of our children, even if it means losing your own life?
- Yes I am!
I believe you Jeru. You're ready!"
- Ya Playin' Yaself

Citatet ovan, som inleder 'Ya Playin' Yaself' är en bra sammanfattning av Jeru The Damajas persona. Han är inte en pimp och en hustler. Han vågar ta till storslagna fraser om att rädda barnen. Han riskerar något genom att prata så. Kanske inte riktigt sitt liv, men definitivt mycket av sin cred i en hiphopvärld som blivit mer och mer pimpad och hustlad. Men i slutändan känns det ändå real och trovärdigt. Man säger som i låten: "I believe you Jeru. You're ready!".

Som ni märker är det dags att välja in en av mina allra största MC-superhjältar i Hall Of Fame. Några av er kanske tycker att det räckte med att välja in Gang Starr, men jag tillhör inte dem som tycker att Jerus storhet bara är ännu en reflektion av Premiers geni. Han förtjänar en plats i Tru Skool Hall Of Fame helt av egen kraft.

Jerus röst är en av de där arketypiska rösterna inom hiphop - och inom musik över huvud taget. En röst du känner igen direkt; tung, seriös och osande av visdom. Den får dig att bli alert omedelbart - här kommer något viktigt, nu gäller det att lyssna! Många minns tydligt när de hörde, eller i alla fall lade märke till, den här rösten första gången. Vare sig det var på Gang Starrs briljanta 'I'm The Man' -92, på en av tidernas bästa debuttolvor 'Come Clean' 1993 eller kanske när du såg den underbara Kung Fu-videon till 'Ya Playin' Yaself' på Z-TV 1200 första gången - så var det någon sorts frälsning eller uppvaknande. Den här killen är något mer än en vanlig MC.

Flowet har, precis som exempelvis OCs eller Edo Gs diton, något väldigt rakt, neutralt och balanserat över sig. Det kan göra att inte alla först uppskattar de här rapparna till fullo. Men nöt på i så fall, för det är det värt. Jerus flyt och delivery smälter ovanligt bra ihop med hans berättarteknik rent litterärt och ett plus ett blir minst fem. Och då har vi inte ens nämnt att han var en av 90-talets fem bästa textförfattare. En som verkligen kan ta till stora ord och righteous preaching utan att verka uppblåst eller on the outside looking in.

Kendrick Jeru Davis föddes 1972 i East New York, en de mer avlägsna och ogästvänliga delarna av Brooklyn. Han rhymade på block parties och träffade Guru och DJ Premier när de hade flyttat ut till Brooklyn. 1992 fick han tack vare dem sin första chans att skina på vax, 'I'm The Man'. Guru och Li'l Dap gör bra ifrån sig på den här låten, men det är ingen tvekan om vem som äger den. På en härligt dansant och studsande ståbas (en av tre helt olika avdelningar i Premiers geniala beat-bygge) presenterar sig Jeru som en redan färdig och självsäker MC. Han spetsar den bångstyriga beaten med sin tunga och får det att låta som den enklaste sak i världen.

Året därpå debuterade Jeru i eget namn med den klassiska tolvan 'Come Clean'. Visst, det är DJ Premiers troligen bästa produktion någonsin, men the Damaja har ändå 50% i att låten blivit en sådan klassiker. Det var 1993 och det förhärskande soundet var antingen pårökt, flummig G-Funk från LA eller total chaos and mass confusion courtesy of folk som Hit Squad på östkusten. Kanske just därför slog 'Come Clean' ner som en bomb med sin oväntade tokminimalism, sin klassiska truskool-känsla i KRS-traditionen och fokus på lyriken och mikrofon-skillsen.

Det dammiga och skarpfunkiga trumljudet; den märkliga samplingen (en droppande kran?) långt, långt fram i ljudbilden; rösten som fyller rummet med sin heliga, men kontrollerade och verserade vrede, texten som är både djup och full av one-liners på samma gång - allt bidrar till en atmosfär som gör att 'Come Clean' alltid kommer att vara med och utgöra the blueprint för hur man gör en klassisk truskool-tolva. Konstnärlig på ett sätt som känns närmast avant-garde idag, men med fet gatukänsla och hög nodfaktor. You wanna front? Whaaat???

Klassiska debuttolvor finns det många av i hiphoppens historia, men ytterst få artister och grupper har lyckats följa upp med en lika klassisk LP. Men 'The Sun Rises In The East' ÄR den klassikern. Tillsammans med 'Step In The Arena' och 'Livin' Proof' är det den bästa samlingen Premier-beats någonsin. Men den är mer minimalistisk och renodlad än dem. Allt onödigt är bortskalat och sedan har Primo verkligen finslipat de få element som utgör varje beat och balanserat dem mot varandra med vetenskaplig noggrannhet. Ovanpå det maler Jeru på i låt efter låt på samma höga nivå. Tonläget andas här och nu, texterna är grundliga, berättande, budskapsorienterade och väldigt vivida. Och flowet håller dig totalt uppmärksam genom hela skivan, Rakim-style.

Alla låtar är grymma, men ett par höjdpunkter, förutom 'Come Clean', är 'Jungle Music' med sin poetiska, profetiska ton och lek med fördommar och 'Statik' där vår drömduo verkligen kokat ner hiphop till dess mest basala beståndsdelar och visar exakt hur de ska manifesteras. Jag måste också nämna den fantastiska, metaforiska storytelling-konsten på 'You Can't Stop The Prophet'.

Det finns andra artister som uppenbarligen siktat på den här typen av minimalism, fokus på djupa texter och MCing som ett hantverk/artisteri. Men oftast faller det på att artisten helt eller delvis saknar den där svårfångade känslan av "äkthet" som är så oerhört viktig inom hiphop. Jeru har däremot alltid känts real som fan, vilket gör att han kan ta predikandet mycket längre än till exempel J-Live eller Talib Kweli utan att bli teoretisk och osvängig.

Uppföljaren 'Wrath Of The Math' var också helt GSF och fortsatte på den mycket höga nivå föregångaren satt. Självklart är den inte riktigt lika bra. Sådana magiska album som 'The Sun Rises In The East' går liksom inte att jobba fram. Men det är fortfarande en förbannat bra platta. Instrumenteringen är bredare och Premier tar ut svängarna lite mer, medan Jeru fortfarande kör på i samma stil, om än lite mer avslappnat. Det är som om 'Sun Rises...' är en klassisk svartvit film och 'Wrath...' en i technicolor. Den svartvita är en aning bättre, vackrare och stramare. Men technicolorfilmen har en annan känsla av djup och verklighet.

Kolla särskilt in låtar som 'Tha Frustrated Ni**a' och 'The Bullsh*t'. Betongtunga fuljazzbeats och texter som får dig att säga "DAYUM" om du har minsta sensibilitet för hiphop lyricism. Sedan har vi the anthem, 'Ya Playin' Yaself'. Den var verkligen en triple threat. 1) Det är en ren och skär protestsång. Välformulerad, välbehövlig och exakt vad man längtade efter när blingblingeran var som mest kvävande. 2) Den svänger som satan. Truskool man inte kan stå stilla till. Nodda! Rappa med! Vifta med armarna! Dansa fult och okontrollerat! 3) Den hade en tvärfet video som befäste bilden av Jeru och Afu som två filmhjältar och gav en skarp motbild mot de videor med Ma$e och andra som dominerade luftrummet.

Summa: Två av 90-talets allra mest klassiska och outslitliga LPs. Det hade väl räckt gott och väl för vem som helst och självklart tappade Jeru lite momentum efter detta och splitten med Gang Starr Foundation som följde. Men även på tråkiga-till-medium beats har han fortsatt vara samvete och spotta tänkvärda texter i åratal. Jag tycker till exempel att 'Divine Design' från 2003 var en klart underskattad, om än ojämn, LP. På låtar som 'Praise The Lord' nådde Jeru nästan sin egen högt satta standard på beats som var mer långsamma, melankoliska och vuxna.

Metal Face DOOM, Danile Dumile, Viktor Vaughn, Victor Von Doom, King Geedorah osv

Snöat in ordentligt på MF DOOM (och alla hans andra alter egos) den senaste tiden. I samband med re-releasen av hans debutalbum Operation Doomsday skrev Pitchfork en skön recension om albumet, men som även fungerar som en introduktion för den oinsatte. Den klistrar jag in här. MF DOOM (han är noga med att det är "all caps" som gäller när man skriver hans namn) är en rappare som man finner intressant eller tycker är kass. Antingen gillar man hans mummel och lo-fi beats eller så är det inget för en.



Om du vill tanka.

http://www.fileserve.com/file/sMv7sTG/MF_DOOM_-_Operation_Doomsday_2011_Lunchbox.rar


Operation Doomsday Review

Whether a classic archetype like Superman or a self-fashioned alter ego like Bobby Digital, embodying a comic-book figure holds a large appeal in hip-hop, an art form driven by mythology and boasting of superhuman capability. But Daniel Dumile might be the only rapper who based his persona on a supervillain whose origin story sounds uncannily like his own. To recap: While a promising student at Empire State University, Fantastic Four nemesis Victor Von Doom conducted experiments attempting to communicate with the dead, and a resulting explosion completely deformed his face. After roaming the world and studying under monks in Tibet, he built a suit of armor with a matching mask to protect him as he sought the destruction of those at fault for his disfigurement.

Meanwhile, Dumile, then known as Zev Love X in early-90s rap group K.M.D., suffered the loss of his brother and musical partner DJ Subroc, who was hit by a car. That same week, K.M.D. were dropped from their label when the cover art of their Black Bastards LP proved controversial. Retreating from hip-hop completely, Dumile plotted his revenge on an industry that had broken him spiritually. This meant performing in lyricist lounges with his face completely obscured; all the while, his legend grew as bootleg copies of Black Bastards make the rounds. Then, in 1999, after the release of a couple of singles on Bobbito's Fondle 'Em Records, came Operation: Doomsday, an instant cult classic that now gets a well-curated and altogether fun reissue courtesy of MF Doom's own Metal Face label.

Doomsday was birthed at a pivotal point in rap's trajectory-- at the height of the record industry's boom years. Bad Boy's commercial reign was giving purists plenty to carp over, but it still had crate-digging production and New York rappers in its midst. But soon after, rawer collectives like Ruff Ryders and Ca$h Money subsequently took hip-hop to a more hedonistic, nihilistic, and violent place, with Swizz Beatz, Mannie Fresh, the Neptunes, and Timbaland commandeering a clean break from traditionalist, sample-based production. This opened a lane for underground crews who often defined themselves in opposition of these artists: Anticon and Def Jux sought to completely dismantle hip-hop with abrasive sonics and intimidatingly dense lyrics, while Rawkus and Okayplayer had the magnetic personalities and smooth musicianship to be inside operatives potentially bringing mainstream rap to a more positive place.

On the title track, Doom announces his intent instead to "destroy rap." Operation: Doomsday doesn't sound like much of a manifesto, though: You may have come for the street cred, but you didn't stay for any hang-ups about authenticity or the state of the genre. That's mostly due to the sonic template established here, chunky and proudly un-quantized drums meeting samples you might hear at your dentist's office or on hold with your cable company: saxes, flutes, and smooth, vintage synths. While the autumnal, twinkling backdrops of "Doomsday" or the Coral Sitar-laced "Red and Gold" wouldn't upset tables at your local coffee shop, they provide a truly symbiotic relationship with the paradoxically gruff and calm persona Doom manifests here, where the villainy is more implied than anything.

In fact, for an album that introduced the Metal Face alter ego, it's his warmest and most benevolent work, almost entirely bled of the angrier material that would mark future releases. If anything, Doom is still in mourning here, and there's a palpable sense of loss that rears itself sporadically: Doom imagines rejoining his brother in a tomb "either unmarked or engraved" and holds a seance with Subroc on "?". For an MC not associated with emotional bloodletting, this record has some astounding moments.

If you're familiar only with Doom's post-Madvillainy work, it might be a jolt to hear just how lighthearted this sounds otherwise: Doom sounds surprisingly young, with a sprightly bounce to his muddy rush of words, and the song structures are among his most traditional. Whether it's the entire-verse hook of "Rhymes Like Dimes", Doom and Tommy Gunn flowing like blood brothers on "The Finest", or the Monsta Island Czars posse cut "Who You Think I Am?", Doomsday is above all else an extremely accessible album. In most ways, Doomsday doesn't work on a heady plane: Topically, the majority of it centers around mic skills, women, stick-ups, and alcohol. Though you're never too far removed from a dazzling run of internal rhymes or an "oh shit!" pop-culture namedrop, there's no rhymin' for the sake of riddlin'. Doom's technique, vocabulary, and knack for trivia never asks that you come away impressed. He approaches lyrics the same way he does beats, unearthing gems hidden in plain sight, completely legible without a quick check of Google or Roget's.

Doomsday is often held up as Doom's masterpiece, in part because it's a beachhead upon which he'd begin an astonishing five-year run: as King Gheedorah, 2003's Take Me to Your Leader was a more prominent display of his production prowess, while in terms of sheer lyrical mastery, Vaudeville Villain has few peers. And of course, there's Madvillainy, his crowning achievement. Doomsday does have its imperfections and perhaps more than the LPs to follow. Some of its minor flaws can be read as lo-fi charm, the droning wheezes of Scooby-Doo flip "Hey" bleeding into the red, and the "slow it up, speed it up" gimmick of "Tick, Tick..." outstaying its welcome. And of course, there are the skits and the guest appearances from his Monsta Island Czar crew, which are charming but have little replay value.

The album goes a long way toward demonstrating Doom's incalculable influence on some of the leading lights of current underground hip-hop: Lil B has dedicated an entire album to Doom, the lurching production style of Odd Future owes him a heavy debt (most obviously shown in "Odd Toddlers" flipping the same sample as 2004's "One Beer"), and K.M.D.'s referential raps and playful yet incisive deconstructions of racial politics are a clear influence on Das Racist.

And while Doomsday is a must-hear in just about any format, I can't give enough credit to Metal Face for the actual packaging of the Deluxe Edition. If there's any feeling of sticker shock, you are definitely not simply rebuying a record. The collection of bonus tracks and beats might get a one-time tryout by non-obsessives, but the lunchbox and commemorative playing cards included here are beautifully designed collectors items that justify the purchase price. The coolest inclusion, though, is what brought us here in the first place: the lyrics, fully transcribed and collected with comic sketches and new artwork. Appropriately, the thing is so thick it barely fits into the CD case.



http://pitchfork.com/reviews/albums/15359-operation-doomsday/

Still tote chrome, check my chromosomes!

Rozay väljer bäst beats i branschen och nu när han lärt sig rappa är det hetta. Videon är en liten introduktion till hans grupp Mayback Music Group som bland annat har värvat Wale. Släpper ett album den 23:e Maj och kommer nog bli fett.

Do over

June 28!

Muscle Car Chronicles = 15 Maj!

"Militären"

Fuck a fucking duck

Så att säga (med hårt g som i gott)... För idag har blogger kladdat hela dagen för alla, vilket på vår fina blogg resulterat i att dom senaste 3-4 inläggen tagits bort helt :( BB's inlägg var ju fett intressanta och svinlånga och jag hann inte läsa klart dom. :(

Ait ait ait, men vi låter Valutan pigga upp oss med den här:


paz

"Polizeischtadt jaaa?"

LOLlolololloooool, still not lovin' 'em!


paz

Se till att tanka Elmatic

För den är riktigt jävla fet. Hade missat att det skulle vara remake av beatsen åsse, vilket görs jävligt bra och ja, rappen är inget annat än flawless.

Finnes här.

paz

F all these hipsters

Detta går helt emot principen att skita i andra och "så länge dom är lyckliga så..." men hipsters får man alltid göra undantag för:

Såg en riktigt riktigt vidrig hipster-klunga igår när det var park-häng, så vidrig att jag behövde dela med mig. Alla hade jävligt urtvättade tunna linnen, hipster kepsar och alldeles för korta slitna jeans-shorts. En av dom hade ett jättelångt "ironiskt skägg" (bild-googla "hipster beard"; alla har det) men allra, allra värst av allt var att de hade en jävligt old skool boom box som dom gick runt med och låtsades bo i Brooklyn i "Do the Right Thing"... Och vad lyssnades på? TV-spels musik, asså forreal, kunde inte riktigt recognize:a vilket spel men det var liksom 8-bitars skiten... Skjut dig själv.

Tihih :)

paz

BGM-gadden

Ersätt LA med BGM, sudda ut Bleu Noir och Paris och ändra texten i det nedre vänstra hörnet till "Lämna aldrig laget" eller dylikt... Så har vi den! He he he... :)

paz

Gangsta Gibbs

paz

Life's a bitch and my cock is soft

Tyler The Creators album Goblin har läckt. Stundtals härligt rebellisk och mörk, tyvärr även barnslig och ofokuserad ibland. När det låter som bäst är produktionen jävligt originell och ackompanjeras av Tyler som låter som en riktig psykopat.

Golf Wang!

Ownage

paz

Vårt 1000:e inlägg!!!

Det firar vi ihop med den här mannen:



Light weight baby! Vi kom som ett team och allt det där. Bloggen var inne i en djup svacka för två år sen, men nu har den återupphämtat sig och är tillbaka i högform måste jag säga. Nu fortsätter vi!

paz

Double 0 7

Hade ju gärna hittat samplen till Scottie Pippen men det verkar omöjligt just nu, så håll till godo med denna så länge, spola till 2:10 om du inte pallar vänta...


Lyssna vid 3:44 för det som sen utgör beatet!

paz

Call me entrepeneur, no entrepenigga!

Denna kommer definitivt dyka upp på års-bästa listan. Premier, Premier, p-p-p-Premier!

Ett nytt latinamerika

I Sydamerika blåser det vänstervindar för tillfället och bondeupproren växer. Om bland annat detta har det gjorts en mäktig dokumentär som sändes på "Dokument Utifrån". Man får se förändringarna som skett i Sydamerika och vilka förbättringar och kontroverser detta har lett till. I Bolivia skedde en revolution där många naturtillgångar förstatligades utan företagens samtycke. Detta gjordes av Evo Morales som är Bolivias förste president med indianblod. Han är en riktig jävla bawse för övrigt. Man får även se hur den priviligerade minoriteten reagerar på detta vilket är mycket intressant. USA gillar inte bondeupproren i Sydamerika och har så klart lagt sig i. Dokumentären inger en hel del hopp för mänskligheten då man får se att man faktiskt kan skapa skillnad.

Missa inte dokumentären innan dem tar bort den.

http://svtplay.se/t/103472/dokument_utifran

Har velat posta den hur många gånger som helst men alltid skitit i det, så nu fän! Så sjukt fet, och spolar du fram till 3:11 (lyssna vidare därifrån!) så hör du en extremt fet slinga som du säkert känner igen..

paz

"I already got your money, dude..."

Hmm... Finns inte så mycket man kan säga egentligen?

Får nu iaf anledning att länka till ett par andra roliga artiklar i samma anda:

1. Vattenfall

2. Eon

3. Skånemejerier


paz

"Rubrik"

Ersatt i vår lilla vi gillar-lista, AL med en annan betydligt bättre blogg, även den på Nojezguiden. Har läst den ett tag men aldrig tipsat, hon är en boss, har fantastisk musiksmak samt rent generellt åsikter som går rätt så bra ihop med BGM's. Så det så!

Smakprov?

Sugen på mer?

Dessert?

paz

Sån snubbe tipsade om XV's mixtape, så jag tankade för att kolla in.

Snabbspolade igenom för att höra vad det var och tyvärr föll det inte mig alls i smaken. Hursom, vad jag skulle komma till var att: första låten är proddad av Just Blaze och beatet är precis sådär jävla fett som bara Just kan göra det:


paz

A-booh!

Tom & Jerry är typ den bästa animerade serien någonsin, vilket kanske är ett faktum som inte undgått någon. Men om ni har glömt. Här är ett för mig sjukt klassiskt avsnitt där Tom går segrande ur striden.

Se de i HD "mannen".

Dimethyltryptamine

Ge oss mer!